insemination
Idag var det alltså dags, idag skulle jag bli inseminerad.
Jag valde att åka till jobbet några timmar och vara ledig efter läkarbesöket, dels pga att jag inte visste om jag skulle må bra eller inte och dessutom inte ville stressa utan bara ta det lugnt tillsammans med min man.
Klockan 10 lämnade jag jobbet och åkte mot stan. Vi fick vänta ett tag men det är bättre att vara i tid än att komma försent.
klockan 11 skulle vi träffa läkaren.
Medan vi satt där såg jag den läkaren som jag träffade under mitt första besök under utredningen. Han var väldigt osmidig i sitt sätt att prata med oss, han skröt i stort sett om hur många spermier min man hade i sitt prov och våldade rätt mycket inuti mig under undersökningen trots att jag sagt att detta var andra gången i hela mitt liv som jag fått en gynundersökning. Dessutom förstod han inte min oro när han talade om att jag hade en cysta på den ena äggstocken (ja, det kan man ha och ja, den försvann precis som han sa men ändå).
Tyvärr hade min läkare blivit sjuk och det var så klart denne karl som jag fick.
Han hissade upp mig i stolen för att han skulle kunna se bättre (som om det var någon jävla show eller något) och precis innan hade han ännu en gång skrutit om min mans spermieantal.
Själva undersökningen gick bra och inseminationen också men det kändes inte så bra eftersom där var en läkare som jag inte hade något förtroende för (ok, det var definitivt bättre än första gången).
Nu är jag kanske med barn! Det finns inget annat än att vänta, två veckor till så får jag se om det är sant!
Hur ska jag kunna gå från att springa till sjukhuset var tredje dag och ta sprutor varje dag till att bara vänta i två veckor!
Jag valde att åka till jobbet några timmar och vara ledig efter läkarbesöket, dels pga att jag inte visste om jag skulle må bra eller inte och dessutom inte ville stressa utan bara ta det lugnt tillsammans med min man.
Klockan 10 lämnade jag jobbet och åkte mot stan. Vi fick vänta ett tag men det är bättre att vara i tid än att komma försent.
klockan 11 skulle vi träffa läkaren.
Medan vi satt där såg jag den läkaren som jag träffade under mitt första besök under utredningen. Han var väldigt osmidig i sitt sätt att prata med oss, han skröt i stort sett om hur många spermier min man hade i sitt prov och våldade rätt mycket inuti mig under undersökningen trots att jag sagt att detta var andra gången i hela mitt liv som jag fått en gynundersökning. Dessutom förstod han inte min oro när han talade om att jag hade en cysta på den ena äggstocken (ja, det kan man ha och ja, den försvann precis som han sa men ändå).
Tyvärr hade min läkare blivit sjuk och det var så klart denne karl som jag fick.
Han hissade upp mig i stolen för att han skulle kunna se bättre (som om det var någon jävla show eller något) och precis innan hade han ännu en gång skrutit om min mans spermieantal.
Själva undersökningen gick bra och inseminationen också men det kändes inte så bra eftersom där var en läkare som jag inte hade något förtroende för (ok, det var definitivt bättre än första gången).
Nu är jag kanske med barn! Det finns inget annat än att vänta, två veckor till så får jag se om det är sant!
Hur ska jag kunna gå från att springa till sjukhuset var tredje dag och ta sprutor varje dag till att bara vänta i två veckor!
Kommentarer
Postat av: jossan
jag håller alla mina tummar :D ;)
Trackback
