en hel vecka

Oj, det har verkligen hänt saker den här veckan. Måndagen började med tre dödsfall bland avdelningens fiskar. Detta mörkade vi, jag tog hem hela burken och fixade allt nytt, burk, grus, växt, fiskar.

Tisdagen var en sån där lång dag som aldrig vill ta slut.

Onsdagen gick fort och var väldans rolig, jag åkte hem och var trött men samtidigt fylld av energi och glädje på ett annat sätt än jag någonsin känt på det här jobbet. Denna känsla höll i sig även idag. Jag har aldrig skrattat så här mycket på mina år på detta jobb som jag gjort idag.

Idag har jag och mina kollegor varit fyllda av ideér och vi har börjat dekorerat för vårt maskeraddisco som vi ska ha på tisdag. ska ta och lägga ut lite bilder på vår lokal senare, just nu hänger det ett stort spindelnät i taket precis som ett cirkustält.

borta igen

Idag är det min tidiga dag, jag slutar 12:30 utan rast och det är underbart! Min man slutar dock flera timmar senare så jag får alltid vara själv ett tag. Men nu har min man haft möten två onsdagar i rad och då kommer han hem jättesent. Jag hatar att laga mat så då blir det köpesallad och gott till efterrätt, så blev det också idag!
                                                                            

Måste äta lite nu så jag orkar hitta på något!

killar i förskolan

Om vi någonsin ska kunna få killar att jobba i förskolan så måste vi göra några saker NU!

Vi måste ta hand om de killar som redan valt förskolan och det innebär att vi inte kan gå och titta konstigt på dem! Vi kan inte tro det värsta om dem och inte tro att de skulle kunna göra något mot barnen.

Detta är det värsta vi kan göra, för det första så sänker vi killarnas självkänsla och får dem att undra vad de ska göra åt saken. Ska inte en kille kunna gå med barnen på toaletten, ska de inte kunna krama och trösta barnen? Är detta en kvinnosyssla eller försöker vi få ett jämställt samhälle! Jag blir så förbannad när jag får höra sånt här!! Om det är det här killar i förskolan har att se fram emot så förstår jag verkligen att ingen väljer att jobba där!

Ja, det finns en del konstiga människor som gör dumma saker! Men att låta det gå ut över andra människor som valt att jobba med barn det kan jag inte förlåta! GET OVER IT!!!!

ångest

Jag har alltid velat arbeta med barn men nu undrar jag om jag orkar mer ... Jag har jobbat 100% i två år och idag kom jag hem från jobbet med känslan att jag aldrig vill dit igen. Orkar inte, vill inte och känner mig trött hela tiden.

Det finns en reklam just nu på tv där en förskollärare pratar om hur krävande jobbet är men att man får så mycket tillbaka men sanningen är den att ofta är det en del barn som bara suger musten ur oss. Tyvärr får man inte tillbaka allt som man gett av sig själv, en del barn är energitjuvar och en del är energigivare.


När allt man vill är att ha ett eget litet barn är det inte lätt att jobba med andra barn, man påminns om det varje dag och vet inte vart man ska vända sig när man gång på gång blir besviken.

Idag började jag blöda, detta innebär väl att jag inte är gravid denna gång heller. Då ska jag vänta till nästa gång jag får min mens för att kunna försöka igen ...


Ljusparty

Idag var jag till min kollega på homeparty, ett ljusparty.

Det var kul, ungefär som de gamla tupperware-partyerna som fanns förr, fast med en massa olika storlekar och sorters ljus samt massor av olika lyktor och ljushållare. Vi fick titta, känna, lukta, och lyssna.

Jag köpte en del ljussorter, tre olika dofter. Honungsmelon, Päronchampagne och vita snöbär blev dofterna som jag fastnade för. Kan tyvärr inte visa någon bild just nu men kan lägga ut det när jag får produkterna.

Blev lite intresserad av detta, funderar på att bli säljare, kanske inte just nu men kanske när jag är gravledig.


föräldrar

Ibland undrar jag vad föräldrar tänker ... tror man mer på sin unge än på vuxna runt omkring? Jag hoppas verkligen att jag inte får lika lätt för att angripa mitt barns fröknar bara för att ngåot inte fungerar.

Jag har mått superdåligt idag pga detta och kommer göra ett tag framöver eftersom de krävt ett möte med oss och chefen. Hoppas att vi kan bli av med detta snart! Jag vet att vi inte kan göra så mycket mer än det vi gör och det känns verkligen som om jag egentligen tycker att de kan flytta ungen så vi får det lugnt och skönt men ändå försöker vi!

Den stora orsaken till att de reagerat så kraftigt är att de upplevt hela det gångna året som en stor katastrof!

Varför ska jag ta allt så personligt, jag kan inte släppa detta! Jag lider verkligen av Bror Duktig-komplex och det kommer förstöra för mig och mina planer om familj. Jag är hundra procent säker på att det är pga jobbet som jag inte lyckats bli gravid och blir jag inte det nu så vet jag inte vad jag ska göra. Jag drömmer om yrken där jag slipper denna kritiska kontakt.

Chokladfestival

Idag åkte vi till Nordiska museét i stockholm för att gå på den årliga chokladfestivalen. runt elva stod vi i kön på treppan. Vi kom i precis rätt tid och kön hade inte hunnit bli så lång den ringlade snabbt på och snart stod vi mitt i smeten.
precis som förra året var en del av utställarna snåla med provsmaken. skålarna med choklad gömde de bakom varorna de försökte sälja. en del har visst glömt att den bästa marknadsföringen är att bjudda eftersom många vill veta vad det är de handlar.
vi såg en del bekanta ansikten och en del nya och efter en tur runt halva lokalen stod vi vid montern jag hade väntat på. montern som bland annat innehöll chokladen Lártigiano, en ljus mjölkchoklad med havssalt som är helt underbar.
 




Jag kom också hem med en vit choklad med namnet Jaina och en vit choklad med smaken lemon & pepper. Några praliner var vi också tvugna att ta vi valde praliner med smakerna lime, polkagris, kaffe och cognac och jordgubb citron.
 




insemination

Idag var det alltså dags, idag skulle jag bli inseminerad.

Jag valde att åka till jobbet några timmar och vara ledig efter läkarbesöket, dels pga att jag inte visste om jag skulle må bra eller inte och dessutom inte ville stressa utan bara ta det lugnt tillsammans med min man.

Klockan 10 lämnade jag jobbet och åkte mot stan. Vi fick vänta ett tag men det är bättre att vara i tid än att komma försent.

klockan 11 skulle vi träffa läkaren.
Medan vi satt där såg jag den läkaren som jag träffade under mitt första besök under utredningen. Han var väldigt osmidig i sitt sätt att prata med oss, han skröt i stort sett om hur många spermier min man hade i sitt prov och våldade rätt mycket inuti mig under undersökningen trots att jag sagt att detta var andra gången i hela mitt liv som jag fått en gynundersökning. Dessutom förstod han inte min oro när han talade om att jag hade en cysta på den ena äggstocken (ja, det kan man ha och ja, den försvann precis som han sa men ändå).

Tyvärr hade min läkare blivit sjuk och det var så klart denne karl som jag fick.

Han hissade upp mig i stolen för att han skulle kunna se bättre (som om det var någon jävla show eller något) och precis innan hade han ännu en gång skrutit om min mans spermieantal.

Själva undersökningen gick bra och inseminationen också men det kändes inte så bra eftersom där var en läkare som jag inte hade något förtroende för (ok, det var definitivt bättre än första gången).

Nu är jag kanske med barn! Det finns inget annat än att vänta, två veckor till så får jag se om det är sant!

Hur ska jag kunna gå från att springa till sjukhuset var tredje dag och ta sprutor varje dag till att bara vänta i två veckor!


äggstorlek

Idag var det då dags att åka till sjukhuset ännu en gång för det tredje ultraljudet denna månad och äggets storlek är nu 15,3 millimeter. Denna gången var det en tjej som jag fick träffa, första gången sedan jag skrev in mig i april.

Som tack för att läkarsekreteraren fixade fram en tid åt mig fast det inte fanns någon egentligen för idag så gav jag dem lite choklad för att visa att det betyder mycket för mig.

Fick idag en genomgång i hur man tar ägglossningssprutan och hur man blandar den och en tid bokad för insemination på torsdag.

Det känns skönt!!

Nu kan det ske på torsdag!!

Lördag med militärer

Igår var jag tillsammans med min man och mina föräldrar till P4 i borensberg. Detta är för de som inte vet det en militäranläggning där min bror just nu gör den sista delen i lumpen. Han är en KSP-skytt i ett stridsfordon 90. Detta för mig är som hieroglyfer men det var väldigt intressant att titta på alla fordon, allt material, deras utrustning osv. Jag har hållit i en kulspruta som jag inte kommer ihåg namnet på just nu men den vägde 11 kilo och ammunitionen i hans lilla väska vägde mycket den med. Jag förstår inte hur de orkar springa runt med alla dessa saker på sig, själva utrustningen i västen vägde ett antal kilo den med.

Ett svenskt stridsfordon 9040                          Bild:Ksp58.jpg

Mycket av deras marcherande såg mest roande ut, en massa "småpojkar" som inte såg modiga eller ens morska ut och när de skulle rätta till leden var liknelsen med pingvinernas gångstil allt för stor för att jag skulle hålla mig för skratt. Men när det var dags för den stora övningen målades deras ansikten och alla såg plötsligt mycket mer krigiska ut. Vilken förändring, nu kanske de kan skrämma någon.

Dagen avslutades med en krigsövning som lämnade mig mycket fascinerad. Det var faktiskt väldigt häftigt att se hur allt detta fungerade i praktiken, vilken kommunikation som ligger bakom detta och vilka saker som kan gå fel ( de simulerade en bärgning och hämtning av skadade soldater också). Allt som behövs för att en granat ska vika av åt fel håll är att den stöter på en sten ....

Jag håller på freden men om den inte vill stanna kvar tror jag att pojkarna kan göra ett bra jobb men de behöver nog ta det på lite mer allvar än nu ... ( en del var riktigt långsamma medan en del gick in för sin uppgift ordentligt, min bror var en av dem)

äggstorlek

För två dagar sedan var jag till läkaren för mitt andra ultraljud i hopp om en snabb start på inseminationsarbetet enligt planerna men väl där fick jag veta att ägget bara vuxit 1 millimeter på tre dagar. Storleken var 13 millimeter men den storlek som ägget måste komma upp i är sjutton millimeter minst. Läkaren talade om att när ägget väl kommit igång brukar det växa 2 millimeter / dag. Detta gjorde mig lite orolig och när han talade om att jag skulle vara tvungen att komma dit igen på måndag så kände jag genast skuld mot mina arbetskamrater.

Vi får se hur stort ägget har blivit i morgon, det har ju fått hormonsprutor i tre dagar till nu ... planerna är nu att jag ska insemineras på tisdag eller onsdag (jag hoppas på onsdag för det ser hemskt ut på jobbet under tisdagen).

Håll tummarna för mig allihop!!!

konstigheter

idag var en sån där konstig dag då allt blev knäppt! Jag har varit totalt borta idag, allt har blivit fel.

Jag välte av misstag ut kannan med vatten över matbordet. Jag trodde att telefonen var borta men den låg i fickan, listan över barnen försvann osv.

Jag stod och pratade med Erik på jobbet och han stod och skojade med mig hela tiden, det känns så härligt att ha någon att skratta med. Han sa att jag inte skulle bli svartsjuk för att han skulle vara ensam på eftermiddagen tillsammans med min andra kollega. Jag kontrade med att fråga om han saknat mig när jag var borta måndag, tisdag, vilket han hade.

Vi pratar, skojar, skrattar och kramas precis som gamla kompisar.

varför ska det vara pengar som styr allt

Jag har idag varit på jobbet och jag pratade med min chef om att jag måste få vara ledig några gånger till pga behandlingen. Det första jag får höra då är att vi ska vara försiktiga med att ta in vikarier för att vi redan dragit över budgeten. Jag känner mig självklart skyldig och så gör alla mina kollegor också.Vilket är viktigast, personalen, barnen eller budgeten.

Min kollega sa att om vi överskrider budgeten  så måste vår chef avskeda personal och jag vet att hon inte vill det men det är faktiskt inget vi kan göra. Vi stannar inte hemma för att vi vill, vi går till jobbet fast vi vet att vi inte kan göra allt.

Min hand kan inte göra allt jag borde kunna på jobbet men är där ändå och jag känner mig skyldig för att jag varit borta och kommer vara borta, skyldig för att jag inte kan göra allt, skyldig för att mina kollegor inte kunnat ta in vikarie, skyldig för att jag kostar pengar osv ...

Skuld är inte lätt att bära på speciellt när det inte finns något man kan göra åt det!


RSS 2.0